Mina två älskade killar :)
Vi passar på att ta en härlig promenad hela familjen medans J är pappaledig.Jag passar så klart på att träna lite lydnad med Rex(in rottis hane) medans vi är ute och går.
Äntligen en tidig morgon där man vaknar upp och känner sig utvilad.Som nybliven mamma har jag inte sovit så här bra på flera månader. När jag var gravid och väntade w så bodde jag inne på toaletten på nätterna. Nu håller w i gång mig om nätterna i stället och vila mitt på dagarna har jag haft svårt att göra.I går kväll vid 17" tiden så kände jag mig som en vandrande zombie. Vi beslutade att jag skulle sätta mig ner i soffan och pumpa ut lite mjölk. Så jag kunde gå och lägga mig ett tag utan att bli väckt av en hundring kille. Fick ut rätt mkt bröstmjölk och kände en lättnad. Jag gick till slut och la mig vid 18.15 direkt efter att hundarna hade fått sin kvällsmål. Vaknade upp vid tre hugget och kände mig kissnödig. J har tagit hand om w under tiden och låtit mig vara. Det behövs verkligen kan jag lova. Jag kan verkligen rekommendera alla som amar att köpa hem en eldriven amningspupp.Varför vågar nästan igen skriva och berätta hur det är att vara en amande mamman? På dom flesta bloggarna man klickar in sig på så verkar allt vara så underbart med amningen. Jag kan lova att så är inte fallet inte i början i alla fall. Det gäller att se till så spädbarnet grejar till om hela bröstet och inte bara en liten bitt.För att slippa få sår och blöda om brösten krävs en del.Jag har köpt hem en salva som jag smörjer in mina bröst med och den kan sitta kvar även när barnet suger på bröstet. Annars kan man se till så bröstet är fuktigt innan det är dags att ge bröstet och vem tänker på det när man har en hursterisk gal skrikande bebis? Med facit i hand så är inte livet som ny blivena föräldrar underbart precis hela tiden och det kommer bli bättre med tiden får man tänka.
Idag var vi på vårat första kontroll på bvc med Wille.Han är en liten bus unge som kissade ner hela mig när jag precis skulle bära honom till vågen.Han har gått upp rätt så bra i vikten och väger nu 3220g.Han har redan börjat följa blicken när man talar med honom och så ler han. Han ligger tydligen på samma utveckling nivå som en 5-6 veckors bebisar :-) Jag behöver inte heller vara orolig över att han inte får i sig tillräckligt med bröstmjölk. Min mjölk är det absolut inget fel på sa hon. Jag är verkligen lycklig och glad att få säga att jag är hans mamma.
Jag är inte ett dugg chockad över att jimmies mamma skulle börja skämma bort w.Hon ringde för några dagar sen och frågade om hon fick köpa lite kläder till wille. J sa att hon fick göra det om hon nu så gärna ville. Ja det var inte lite kläder hon lämnade över till oss. Tog lite bilder på lite av allt hon köpte och detta är inte hälften av allt. Ja nu har han kläder så det räcker ett bra tag framöver.
Idag har vi vart hemma en vecka och det firar vi med fin kläderna på. I natt har w sovit ganska bra och inte hålligt i gång. Han väckte mig två gånger i natt en gång för att han var hungrig och en gång för att han hade gjort i blöjan. Jag kan inte riktigt ännu förstår att jag är denna sötnos mamma.
Den här tiden för exakt en vecka sen så låg jag på bb och ett nytt kapitel i mitt liv hade precis börjat. Så härligt det är att få börja om sitt liv till något bättre. Dagarna och nätterna består just nu med att vi lär känna varandra. Jag är verkligen lycklig att få vara willes mamma
För exakt en vecka sedan vid denna tidpunkt låg jag i sängen på förlossningensavdelningen. Jag hade då precis fått mofin i benet mot smärtan så jag kunde få lite sömn. Tyvärr gav inte morfinet den effekt som var tänkt. Jag sprang fram och tillbaks från sjukhus sängen till toaletten för att kissa. Vid 6 tiden kändes morfinet av och jag kunde slappna av i hela kroppen. Jag fick en timmes sömn den natten. Mer info om detta kommer vid ett annat tillfälle. Nu ska jag faktiskt försöka sova lite grann.
Jag är världens lyckligaste mamma och matte åt dessa två. Rex(min rottis) är så försiktig och vill gärna vara med och trösta wille när han gråter. Dom ligger bredvid varann och snarkar i kapp♡♥
Stina som är min tik på 12 år har inte visat intresse för min son wille. Wille är 6dygn gammal och nu är det första gången stina lägger sig bredvid honom.
Vi vart utskrivna i går morse från bb och en otroligt lättnad kom direkt. Vi packade i hop allt på fem minuter på bb och gav oss hem.Wille hade inte heller riktigt kunnat slappna av på bb och sov max 10 minuter resten av tiden var han vaken. I bilen på vägen hem somnade han och sov ett bra tag.Jag som hade bara sovit en timme sen i tisdags kväll somnade också utan problem väl hemma i sängen. I dag har hela familjen vart ute på en promenad. Det var verkligen skönt att få komma hem och att få andas lantluft igen. Ligger just nu och ammar matvraket nr ett. Jimmie är ute med hundarna på en promenad så passar på att blogga en snabbis.
Jag har i skrivande stund sonen som ligger vid bröstet och suger för fulla muggar. Han ätersom en liten gris och bajsar nästan hela tiden. Jag skickade precis i vägg Jimmie så han får lite sömn. Han har verkligen kommit in i sin egen pappa pappa roll och tagit på sig allt. Stackarn satt här på en hård fotölj och försökte sova.Håller tummarna på att vi blir ut skriva idag. Saknar mina hundar och min säng.
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord vilket jag håller med om. Så idag låter jag bilderna tala för sig själva i stället för att skriva massa grejer <3
Nu har jag passerat mitt beräknade förlossningsdatum med två dagar.Det börjar närma sig och förlossningen kan sätta i gång när som helst.Fick reda på för någon vecka sen av min pappas frus väninna som är ett medium har känt av när jag ska få.Enligt henne så kommer jag att födda idag den 14 Januari och det kommer att bli en liten flicka som tittar ut.Det återstår att se om hon har rätt eller inte.Jag har lite svårt att tro att människor kan känna av och se när det är dags.
Idag är det den dagen alla vi har gått och väntat på. Det är idag som vi är beräknad till att födda barnet. Det känns inte alls som att det kommer ske idag i allafall.
Shit jag kan inte riktigt förstå att det är 2 dagar kvar till beräknad förlossnings datum. Jag trodde först att bebisen skulle ha kommit redan nu.Men det verkar som att den trivs ganska så bra inne i mörkret i min mage.Jag är än så länge lungn och är inte nervös inför förlossningen vilket min sambo där emot är,men det kommer väl.Jag är lite nyfiken vad det är som ligger där inne och väntar på att få komma ut.Jag har inte kollat könet och det är jag glad över.För mig är huvudsaken att bebisen är frisk och mår bra.
Jag vet en som kommer att somna utan några som helst problem i kväll :)
Medans nästan alla människor är negativa av sig att det snöar för fullt ute,så är jag och Rex positiva av oss.Människan är den mest negativa sorters som har skapas på denna jord.Människor bara kommer på ännu en anledning till att ligga inne och glo i stället för att vara ute.Med rätt attityd och rätta kläder så finns det inga dåliga väder i mina ögon för att vara ute.Jag har den inställningen att allt går bara man har viljan.Om jag klarar av att vara ute och gå i detta väder som är hög gravid så klarar andra det också.
Efter en händelserik natt som började med starka obehagliga värkar och att duscha i värmt vatten inte hjälpte.Så beslutade jag mig för att försöka hålla emot smärtan och låta bli att väcka sambon i fall om värkarna skulle ge med sig.Värkarna vart bara starkare vid 23 tiden i går kväll och vi 02:10 kunde jag inte längre stå på bena utan att det gjorde så pass ont.Jag bestämde mig för att väcka sambon för nu står jag inte ut längre.Dock sov han ganska bra att det inte gick att väcka honom.Fick i stället försöka att väcka svåger som vaknade på en sekund och han fick liv i sin bror.Dom fick hjälpas åt med att en ringde till förlossningen för att se vad dom tyckte medans den andra fick hålla Rex borta från mig.Min rottis trodde nämligen att vi lekte.Vi var så välkommna in till förlossningen så det var bara för grabbarna att hjälpas åt med att klä på mig och ringa min låsas mamma som ska vara med under förlossningen.När vi väl kom till förlossningsavdelningen fick vi vänta ett bra tag innan någon svarade i porttelefonen.När vi hade vart där i ca en halv timme så började värkarna avta och dom kom inte lika sällan längre.Det hela var ett falsk alarm och nu ligger jag här hemma i sängen och har sovit några timmar.
Vi har tillbringat några timmar inne på förlossningsavdelningen och sitter just nu i bilen på väg hem igen.Jag är helt slut efter att ha haft jävligt ont av värkar och inte fått en sömn.Det ska bli skönt att komma hem till hundarna igen som var lite oroliga när vi åkte hemifrån skönt att veta att min svåger är hemma med dom i allafall.Nu hoppas jag bara att värk tabletterna hjälper mot smärtan så jag får sova ut.
